’Våran’ och ’eran’ är gamla ordformer från så långt tillbaka som 1500-talet. I dagens svenska är de talspråkliga ordformer som du inte bör använda när du skriver formella texter. De kortare formerna ’vår’ och ’er’ lämpar sig bättre i skrift.
Lite språkhistoria: Enligt Bertil Molde och boken Svenska i dag (1992) kommer ’våran’ och ’eran’ från ’varn’ och ’idhan’, maskulina ackusativformer av den medeltida svenskans pronomen ’var’ (’vår’) och ’idhar’ (’er’). Senare spreds böjningen till neutrum och blev då -at. Så kom formerna ’vårat’ och ’erat’ till.
Böjningen med -an finns fortfarande kvar i exempelvis uttrycket ’i ljusan låga’.
Jeppsons ordbruk 