”Du som kan det här med språk … Jag stör mig så otroligt mycket på när människor säger ‘längre än mig’ när det egentligen heter ‘längre än jag’. Varför kan folk inte lära sig prata korrekt!? Det förlängda uttrycket är ‘längre än vad jag är’ och då blir det ju fel att säga ‘längre än mig’.
Det här är något som jag ofta får höra från familj, vänner och bekanta. Saken är den att båda varianterna anses korrekt av språkvetare; exempelvis Gösta Åberg och Lars-Gunnar Andersson har båda skrivit om ämnet.
Gösta Åberg: Vilken form du väljer beror på om du ser ordet ‘än’ som en konjunktion (dvs. ett ord som binder ihop satser i en mening) eller en preposition (ord som beskriver förhållanden mellan personer, saker eller platser). Ser du ‘än’ som konjunktion är subjektsformen korrekt, det vill säga ‘längre än jag’. Ser du ‘än’ som preposition blir det däremot objektsformen ‘hon är längre än mig’.
Lars-Gunnar Anderssons argument omfattar några exempel, som jag här har skrivit om lite för att inte ta hans formuleringar rakt av. Vi testar att förlänga meningen.
– Hon är längre än jag -> Hon är längre än vad jag är = Två fullt korrekta meningar.
– Hon är längre än mig -> Hon är längre än mig är = Mening två är inkorrekt.
Om vi däremot byter ut ‘jag’ mot ‘hennes kusin’ får vi följande exempelmeningar:
– Hon är längre än hennes kusin -> Hon är längre än hennes kusin är = Korrekta meningar rent grammatiskt (men syftningen på vems kusin det är blir fel).
– Hon är längre än sin kusin -> Hon är längre än sin kusin är = Här blir det grammatiskt inkorrekt när vi har ‘är’ på slutet i mening två.
Anderssons slutsats: Att utgå från att det finns ett ‘är’ i slutet av meningen stämmer inte och alltså är objektsformen korrekt att använda.
Jeppsons ordbruk 